Startsida | Förbundet | Dalcroze-metoden | Medlemsinfo | In English |

 

DENNA HEMSIDA ÄR NEDLAGD, även hemsidan med adressen www.rytmikforum.se
Vi hänvisar till ett nytt förbund med ny hemsida www.svenskarytmikforbundet.se

 

 

DALCROZE OCH DALCROZEMETODEN

Emile Jaques-Dalcroze

Emile Jaques-Dalcroze föddes 1865 i Wien. Efter högre studier i musik i bl. a. Wien och Paris anställdes han som lärare i harmonilära och solfége vid Genèvekonservatoriet 1892. Det var när undervisade vid konservatoriet som Dalcroze insåg att hans elever hade faktisk inget begrepp om hur den musik som de skrev klingade. Det var då som Dalcroze upptäckte något som senare ledde till hans undervisningsmetod. Han hade nämligen lagt märke till att eleverna ofta gjorde små rörelser för att underlätta de gehörsövningar som han gav dem.

Av denna iakttagelse drog Dalcroze slutsatsen, att vi uppfattar musik med led- och muskelsinnet i lika hög grad som vi gör med hörseln. Upptäckten av en koppling mellan kroppsrörelser och musik fick honom att ifrågasätta dåtidens strängt notbundna musikundervisning.

Dalcroze menade att musiklärare borde träna elevernas gehör och förmåga att uppfatta olika nyanser i musiken innan eleverna fick börja lära sig att läsa noter och spela ett instrument. Syftet med Dalcrozemetoden är att hjälpa eleverna att uppleva och lära sig om musik genom att röra sig till den. Dalcroze hävdade att för att verkligen förstå musiken och komma åt dess emotionella innehåll måste man ha upplevt musiken med hela sin person, med både kropp och själ.

Det blev ett stort intresse för dalcrozemetoden. Dalcroze reste runt i Europa för att hålla föreläsningar och demonstrera sin metod.

1911 bildade Dalcroze en skola för rytmik i Hellerau nära Dresden. Skolan blev dock tvungen att stänga när första världskriget bröt ut. Dalcroze beslöt sig då att återvända till Genève där han grundade Institut Jaques-Dalcroze som ett centrum för Rytmikundervisningen i världen. Dalcroze var rektor för institutet och verkade där ända till sin död 1950.

Idag undervisas det enligt dalcrozemetoden i ett tiotal olika länder i världen. Metodens styrka är dess flexibilitet och mångsidighet. Den utvecklas hela tiden och anpassas efter olika förutsättningar, kulturer och tidsepoker.

 

Vad är Dalcrozerytmik?

Dalcrozerytmik är en musikpedagogik som bygger på teorin att det finns en naturlig koppling mellan musik och rörelse samt att den mänskliga kroppen är ursprunget till all musikalisk rytm.
Pedagogiken använder en kinestetisk infallsvinkel som en väg till kunskaper om musik. Man har alltså renodlat rörelsen som musikpedagogisk metod. Ett musikinstrument spelas ju med både kroppen och intellektet. Alla musikaliska ljud skapas genom en kroppsrörelse, därför borde all musikundervisning innebära en träning av kroppen Trots detta är det sällan som den kinestetiska medvetenheten tränas i traditionell musikundervisning.

Emile Jaques-Dalcroze (1865-1950) utarbetade grunderna till metoden då han upptäckte att hans elever vid konservatoriet i Geneve saknade en inre gehörsupplevelse. Detta väckte hans nyfikenhet och han påbörjade en intensiv period (c.1900-1915) då han genom experiment försökte utröna effekten av kroppsrörelse på musikalisk uppfattning och tvärtom, hur musik påverkade mänsklig rörelse. Han utformade gehörsövningar av olika slag som aktiverade eleverna på ett helt annat sätt än förut. Dalcroze menade att hela den mänskliga kroppen måste betraktas som ett musikinstrument.
Dalcroze anade också betydelsen av individens motoriska, känslomässiga och sociala utveckling och samarbetade med psykologer och fysiologer. Han skrev bland annat:

" jag drömmer om en musikundervisning där kroppen spelar den förmedlande rollen mellan ton och tanke och är våra känslor främsta instrument."

Enligt Dalcroze finns det tre huvudmål för rytmikundervisning:

  1. Att utveckla rytmkänsla och gehör i hela kroppen.
  2. Att skapa känsla för ordning och balans efter att ha uppövat alla de motoriska anlagen.
  3. Att utveckla kreativiteten.

Rytmik gör kroppen aktiv i uttrycket och upplevandet av musiken och dess olika byggstenar. Ständig återkommande träning i rytmik förbättrar elevens precision, smidighet och skönhet i sina rörelser, vilket sedan överförs på spel på musikinstrument eller sång. Muskelminnet befäster de musikaliska elementen som sedan hjärnan registrerar och översätter till begrepp. När eleven ser en musiksymbol i skrift förknippar han den med en kinestetisk upplevelse. Enligt Dalcroze kan allt i musiken tolkas i rörelse.
Exempel på rytmikövningar är; att markera takten, att gå notvärden eller att följa melodilinjen med rörelse i rummet. Undervisning i dans kan också ingå. Eleverna lär sig lätt att behärska polyrytmik och andra komplicerade rytmer genom kroppsövningar. Rytmik är en gruppmetodik där eleven måste anpassa sig till de övriga i gruppen. Han måste också anpassa sig till rummet, tiden och formen.

Improvisation är något som är grundläggande i rytmikundervisningen. Rytmiken använder sig av improviserat spel på rytm- och musikinstrument för att bland annat lära ut musikalisk frasering och form. Eleven får utforska grunderna i rörelse-, instrumental- och vokalimprovisation. Dalcroze hade tre motton i sin undervisning. De var;

  1. Visa (i rörelse) vad du hör.
  2. Visa (i ljud) vad du ser.
  3. Visa vad du föreställer dig.

Rytmiken är alltså i första hand en musikpedagogik, men genom dess arbetsätt kan även andra erfarenheter och kunskaper förmedlas. I rörelseimprovisationer och dans lär sig eleven att behärska sin egen kropp. Genom att använda kroppen som uttrycksmedel övas också elevens fantasi, initiativförmåga och inre balans. Eftersom undervisningen sker i grupp får eleven även social träning.
Rytmik är en flexibel pedagogik som kan tillämpas på många olika musikstilar och genrer. Den är också mycket anpassningsbar beträffande svårighetsgrad. Det finns rytmikgrupper för alla åldrar, allt ifrån spädbarnsrytmik till klasser för professionella musiker.

Webmaster Karin Jehrlander

© Copyright Svenska Rytmikpedagogförbundet Dalcroze 2003